Jag visste inte så mycket om raskatter när jag var barn, men jag hade
stött på burman. Jag hade redan då bestämt mig för att köpa en katt som
inte skulle få gå ut för att bli påkörd. Burmakatten som jag ansåg vara en mycket klok katt
redan på den tiden fick vänta ett bra tag.
Jag föll för en blå perser och denna underbara päls (hårt arbete).
Därefter köpte jag Rabackens Silvertabby och Colorpoint som blev min
uppfödning. I början på 70 talet föddes Stjärnviks stamnamn.
Min före detta mans farmors hade ett litet ställe vid namn Stjärnvik.
Det dröjde ända till år 2002 innan jag förstod att jag måste ha en burma.
Det måste givetvis vara en brun eftersom det är original för mig. Det var
inte helt lätt och efter mycket sökande kom jag i kontakt med Tintomara´s
uppfödning. Där köpte jag Tintomara´s Caesar och systern Carmencita som jag
köpte med ett halvfoderkontrakt. Pappan till dessa två är Jeka Mis Burton.
Detta var våren 2003.
Dessa två burmor har lagt grunden för min uppfödning. Att burman var en sådan
fantastisk ras hade jag helt glömt bort.
Nu tror jag att både utseende och temperament kan variera en del bland
de olika linjerna.
Carmencita hade dock ett skönhetsfel (en vit fläck), men förutom det hade hon allt
annat som man kan begära av en burma och mer därtill. Hon lämnade oss med ett stort tomrum 2009.
För mig är det viktigaste i avelsarbetet en frisk och sund katt. Det måste gå före
utseendet. Burman har ett härligt temperament och är en sällskaplig, rolig katt.
Det är viktigt att man håller sig inom ramarna av rasstandarden. Det finns
alltid en risk att man vill ha katten mer och mer typad, så att det till slut
har förändrat både utseende och sundhet.
Hos mig finns det för närvarande sex vuxna katter och två kattungar i katteriet.
Caesar och Louise är en numera kastrerade.
När jag byggde detta huset så tänkte jag att det skulle vara bra
för mina hundar och katter. Jag har byggt en veranda med nät runt om
så att dörren kan vara öppen på sommaren. Baksidan har
ett staket runt om så att hundarna kan vara ute.
Det finns också ett separat hundhus med rastgård och ett separat katthus med utegård.
Det är viktigt för mig att burman bevaras som den katt den är.
Att man i avelsarbetet inte låter utseendet gå före hälsan.
Jag älskar Burmakatten.
Sara
